Forskningsprojekt, finansierat av Vetenskapsrådet 2019-2022
Projektledare: Michelle Waldispühl
Detta projekt undersöker hur nordiska personnamn anpassades till tyska, franska och latin under medeltiden. Tre exempel på sådana namnanpassningar är:
Namnen visar flera olika anpassningsstrategier: anpassningar i stavning, i ljud, i morfologi (-us) samt en alldeles korrekt översättning av det fornnordiska namnelementet hǫfuð som betyder ’huvud’ till medelhögtyskans houbit.
Syftet med projektet är att beskriva variationsmönstren i anpassningarna och förklara varför olika strategier användes.
I tidigare forskning om namn i historisk språkkontakt har fokus legat på ortnamn, medan personnamn fortfarande är underutforskade. Denna studie bidrar med ett historiskt perspektiv till kunskapen om personnamnsbruk i flerspråkiga miljöer samt syftar till att vidareutveckla teori och metod inom historisk namnforskning.
Det undersökta materialet består av ca 1000 nordiska namn som blev antecknade mellan 1100 och 1400-talet av skrivare i olika kloster på kontinenten. Namnen uppvisar tydliga tecken på språkkontakt och en stor stavningsvariation. Namnanpassningarna och variationsmönstren analyseras med hjälp av en kombination av kontaktlingvistiska och sociolingvistiska metoder. Särskild tonvikt kommer att läggas på stavningsvariationen, då denna utgör ett viktigt kännetecken för medeltida skriftspråk och hittills har negligerats i studiet av historiska namn.
Inom projektets ram samlas och beskrivs namnen i en databas som senare kommer att vara tillgänglig för offentligheten via internet. I detta avseende är ett av projektets mål att vidareutveckla filologiska editionsprinciper för utgivningen av historiska personnamn genom att både ta hänsyn till skriftlig variation och språkkontakt.
