Till startsida
Webbkarta
Till innehåll Läs mer om hur kakor används på gu.se

Tusenårigt perspektiv på hållbarhet

Nyhet: 2019-09-30

Jorden längs med floderna i Amazonas är svart, rik på näring men också på keramik. Här har människor bedrivit jordbruk och levt i bysamhällen i drygt 2 000 år, berättar arkeologen Christian Isendahl.
– Tvärtemot vad många tror är alltså Amazonas till stora delar ett kulturlandskap. Detta är bara ett exempel på hur de historiska vetenskaperna, genom att studera relationerna mellan människa och miljö över lång tid, kan bidra till hållbarhetsforskningen.


Christian Isendahl är huvudredaktör för den nyutkomna antologin The Oxford Handbook of Historical Ecology and Applied Archaeology där 55 forskare inom bland annat arkeologi, historia, antropologi och geografi beskriver hur forna tiders kulturer kan hjälpa oss med dagens problem.

– Utan arkeologi vet vi ingenting, exempelvis om hur människor levde i Norden före medeltiden. Och även om det finns skriftliga dokument från exempelvis mayakulturen beskriver de bara kungarna och deras allianser, inte hur vanliga människor hade det.

Boken gör upp med flera föreställningar som många kanske har, som vikten av att bevara av människan orörd natur.

– Den allmänna uppfattningen om exempelvis Amazonas är nog att där under förcolumbiansk tid bara bodde små jägar- och samlargrupper som knappt påverkade naturen alls. Ny forskning visar dock att människor tvärtom bott och brukat jorden där, och exempelvis skapat vattenhanteringssystem, under tusentals år. Det finns överhuvudtaget knappt några landskap på jorden som är helt opåverkade av människan. Så när man exempelvis i Afrika sparkar ut boende för att skapa ett naturreservat beter man sig väldigt ohistoriskt. Den natur som finns där har vuxit fram och formats i samspel med människan.

Tecken på månghundraårig odling

Jorden i tropiska områden är normalt näringsfattig. Så om man istället hittar flera meter djup svart jord är det ett säkert tecken på månghundraårig odling, berättar Christian Isendahl.

– Den svarta jorden har bildats genom att människor genom sin markanvändning koncentrerat organiskt material, framförallt i form av kol som binder näringsämnen i jorden och dessutom minskar koldioxidhalten i atmosfären. Idag finns så kallad ”terra preta” att köpa i vanliga blomsteraffärer, alltså jord som tillförts träkol, precis som människorna gjorde i forntida Amazonas.

Bokens titel innehåller två ganska nya begrepp. ”Historisk ekologi” handlar om att blicka tillbaka, kanske flera tusen år, för att undersöka hur människor påverkat sin omvärld, och vilka konsekvenser det haft för efterkommande generationer. ”Tillämpad arkeologi” används för att beskriva hur historiska vetenskaper kan hjälpa till att lösa dagens problem. Hur kommer det sig exempelvis att somliga forntida samhällen överlevde svåra kriser, som torka, missväxt och epidemier medan andra inte gjort det?

– Mitt huvudsakliga forskningsområde är mayakulturen i Centralamerika som genomgick en samhällsomvälvande kris på 800–900-talet. Berodde det på konflikter mellan rivaliserande städer, på elitens för höga uttag av resurser eller på torka och klimatförändringar? Troligen är förklaringen komplex men en bidragande orsak kan ha varit en tilltagande monumentalism. När exempelvis Uxmal, som idag är en ruinstad, förföll, fortsatte man in i det längsta att bygga vidare på stadens största byggnad, som dock aldrig blev färdig. Precis som nu verkar det ha varit ”business as usual” som gällde, medan världen runt om föll samman.

Stadsjordbruk inget modernt påfund

Den förcolumbianska mayakulturen blomstrade i 2000 år, även om man genomlevde flera betydande kriser under perioden. Flera städer bestod i över tusen år och ett skäl till uthålligheten kan ha varit att de var så glesbyggda, utspridda över stora områden i den tropiska miljön, för att få plats med ett urbant jordbruk.

– Många tror att stadsjordbruk är modernt men det är snarare tvärtom, i forna tider var det självklart att odla förnödenheter i staden, eller i varje fall i dess omedelbara närhet. Konstantinopel föll visserligen 1453 men att staden ändå klarat återkommande belägringar under många hundra år berodde på att man hade odlingar i utkanten av staden som snabbt kunde utökas. Den lärdom vi borde dra är att inte bygga bort odlingsbar mark samt att värna om kunskapen när det gäller odling, hantering av organiskt material och sophantering.

Men arkeologi kan också handla om väldigt konkreta saker, som hur man leder vatten.

– Bland alla bidrag i boken finns faktiskt ett som är skrivet av en bonde i Toscana. Han använder ett 2 500 år gammalt vattenhanteringssystem som han förbättrat med en soldriven pump.

Arkeologer kan bidra med mycket

Vill man rädda världen ska man inte bli arkeolog. Men den som ändå är arkeolog och vill rädda världen har ganska mycket att bidra med, menar Christian Isendahl.

– Exempelvis nätverket IHOPE, Integrated History and Future of People on Earth, är bildat för att underlätta kontakter mellan humanvetenskaperna och naturvetenskap. För om inte vi inom akademin kan diskutera vår tids stora utmaningar på ett fördjupat och komplext sätt, vem ska då göra det?

Text: Eva Lundgren
Bild: Johan Wingborg

Fakta

Christian Isendahl, universitetslektor i arkeologi, är huvudredaktör för antologin The Oxford Handbook of Historical Ecology and Applied Archaeology. Boken handlar om vilka lärdomar vi idag kan dra av hur forntida människor påverkat sin miljö. Läs mer om boken

Den 5 november klockan 18-19 pratar Christian Isendahl om boken på Näckrostimmen, Humanistiska biblioteket, Renströmsgatan 4. Läs mer

Artikeln publicerades först i GU Journalen nr 4 2019

AV:

Artikeln publicerades först på: hum.gu.se

Sidansvarig: |Sidan uppdaterades: 2013-02-06
Dela:

På Göteborgs universitet använder vi kakor (cookies) för att webbplatsen ska fungera på ett bra sätt för dig. Genom att surfa vidare godkänner du att vi använder kakor.  Vad är kakor?